Vad är kognitiv terapi?

Kognitiv terapi kännetecknas av att en noggrann problemformulering görs. Utifrån problem, anamnes och fallformulering ser terapeuten klientens berättelse utifrån den kognitiva teorin i syfte att begripliggöra hur klientens lidande och besvär vidmakthålls dvs. varför går det inte över? En förståelse för hur tankar och känslor hänger ihop växer fram och också de första ledtrådarna om ”vart” en förändring är mest effektiv att sättas in. Ofta syns tydligt vilka tankar klienten behöver jobba med. Syftet med den inledande kontakten, bedömningssamtalen och starten av terapin är att ingjuta hopp om förändring  för klienten!

I det praktiska arbetet ligger fokus på att identifiera negativa automatiska tankar (NAT) genom att klienten tillsammans med mig eller själv analyserar verkliga och uppkomna stressande eller utmanande situationer. Detta angreppssätt används därför att det är enklare att förändra hur vi tänker och tolkar oss själva än att ändra på känslor i sig. 
I kognitiv terapi försöker jag hjälpa klienten att identifiera sina (oftast negativa) sk grundantaganden (jag är dålig, andra är bättre, världen är hård..) och vilka livsregler som styr klientens beteende (jag måste vara duktig..) Exempel på livsregel är om en klient tänker "är jag inte duktig så är jag alltså dålig.." En sådan tolkning om sig själv ställer till besvär i olika situationer och tar sig olika uttryck på olika områden i livet.

Vad är känslor och vad är tankar? Varför är det viktigt att skilja dem åt?

Känslor uppstår i våra hjärnor och vi som mänsklighet har utrustats med vissa universella och gemensamma grundaffekter. Affekter kan vi inte styra med vilje. Att reagera med rädsla då vi blir skrämda av ett högt ljud råder vi inte över. Känslor bär på meddelanden till oss i situationer och vi behöver förhålla oss till dem på ett funktionellt sätt. Känslor är ur evolutionshänseende en enorm överlevnadsmekanism!
 
I kognitiv terapi är det viktigt att lära sig att skilja på vad som är en känsla och vad som är en tanke för att kunna leva sitt liv på ett så funktionellt sätt som möjligt. En ofarlig situation som tolkas som farlig (känner rädsla, men det är falskt alarm så att säga) leder oftast till onödiga besvär och problem. 
Ett bra hjälpmedel för att börja med att skilja på vad som är en tanke och vad som är en känsla är att via analysverktyg identifiera klientens utsagor. Exempel på utsaga som behöver utforskas är ”jag känner mig sviken”. Detta ifrågasätts inte i sig utan här uppstår ett tillfälle att försöka hjälpa klienten att identifiera de känslor som ”gömmer” sig bakom tolkningen. I detta fall skulle känslorna kunna vara ex. ledsnad och/eller sorg, ilska och ev. rädsla. Även skam kan vara aktuellt. Detta kan ge insikter i vad som är en känsla och inte. 

På sikt kan detta vara början till att klienten själv lättare kan få fatt på hur hen tolkar situationer och känslor. Ibland kan det vara relevant att terapeuten har känsloskola med klienten. Alla känslor är flyktiga, de kommer och går. När vi vågar möta och vara i känslor så har vi också möjlighet att med olika verktyg och tekniker påverka vår upplevelse av densamma och därmed minska lidandet. Detta görs via exempelvis andning och medveten närvaro (mindfulness).

Kommer man att prata om barndom och uppväxt i terapin?

Anknytning är något som alla däggdjur inklusive hela mänskligheten har ”förprogrammerat” och nedärvt. I samma ögonblick som vi föds så startar denna överlevnadsinstinkt och mekanism som får oss att vilja knyta an till våra omsorgspersoner. Det lilla spädbarnet använder gråt och skrik för att påkalla omsorgspersonens uppmärksamhet! Skriker inte spädbarnet så riskerar hen att inte överleva. Detta ”sökande arbete” kan inte väljas bort utan alla individer gör allt som står i hens makt för att upprätthålla och skapa en känslomässig relation till dem som tar hand om en. 

Anknytningsteorin kan användas i terapi för att hjälpa klienten att se och förstå hur hen fungerar i nära relationer med andra (och till sig själv) i dag, som vuxen. Vid kritiska eller hotfulla situationer ger sig det anknytningsmönster som individen utvecklat som barn sig tillkänna. Om individen upplever sig avvisad av sin nuvarande kärlekspartner kan hen bete sig klängigt och ”på”. Detta beteende fyllde en funktion för det lilla barnet i syfte att påkalla omsorgspersonens uppmärksamhet och för att "få" trygghet. I vuxen ålder kan dock detta beteendemönster inte fylla samma funktion utan den nära relationen blir istället problematisk och ångestladdad. Samma individ skulle kunna reagera med ett undvikande och då är det alltså det beteende som varit mest funktionellt för det lilla barnet tidigare.

Vad innebär det att en metod är evidensbaserad?

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) påvisar god evidens för psykoterapi, särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT), vid de stora folksjukdomarna depressions- och ångestsyndrom.